Cherry michelle

Ja, så kan jag faktiskt känna. Det har varit en hel del tankar det senaste och blir så förbannad på mig själv när jag ramlar ner i gamla vanor. Jag saknar att vara lycklig, vad det nu än är. Jag är på ett vis lycklig, men på ett vis finns det ändå en sida som väntar på att blomma upp av lycka. Jag känner att jag vill ha ett vuxet liv hur det nu än låter. Jag vill inte att mina helger skall baseras på om det är någon fest, jag vill kunna känna att jag kan sitta hemma och kolla på en film med mina vänner utan att känna att dessa finner sig "stressade" i en nykter miljö. Jag trivs av att vara hemma och känna mig avslappnad, jag saknar dessa kvällar jag och min själsfrände kunde sitta och bara prata och prata och det kändes som man verkligen hade någon som lyssnade och brydde sig.Jag behövde aldrig be om att få prata ur mig, det drog hon så fint ur mig bara av att märka hur jag var på mitt sätt just då. Jag känner en tyngd på mina axlar, som bara trycker mig längre och längre ner och jag försöker alltid lasta av mig detta på något vis.

Jag måste försöka komma ifrån miljön jag är i just nu och försöka bilda en stabil vardags situation, för det är vad jag vill. Jag vill känna att jag gör något bra i mitt liv, mer än bara fest och ståhej. Jisses, känner mig verkligen som en belastning, men detta är ett sätt för mig att lasta av mig lite genom skrivandet.
JAG SAKNAR livet som var för 2 år sedan!

De slutgiltiga svaret över funderingar: Jag är nere i mörkret!

♣/Michelle Mary Marguerite