Cherry michelle

I nattens mörker, fortfarande för min före detta arbets kompis. Fortfarande svårt att förstå hur något sådant kan hända. Hur livet kan vända på bara några minuter, sekunder. Det får en att ännu en gång tänka att man inte skall ta livet förgivet, att man inte skall ta någonting alls förgivet. Tänkte på det innan att visst, jag kände inte fredrik så himla väl, jag visste vem han var, pratade med honom när jag jobbade på Primo och hade jäkligt roligt med honom på julfesterna. Jag tycker att det är väl nog för att bry mig, för att känna att jag kan tända ett ljus för hans familj och allihopa. Jag tycker inte att man skall sluta bry sig för att man inte känner en människa ända in i själen. En omtanke är inget som kostar tid, en omtanke är något som även får dig själv att lära sig att andra människor är lika mycket värda som din vän, eller någon annan nära.

Jag får en tår i ögat när jag kommer på mig själv hur himla löjlig jag är ibland, gör en brödsmula till en brödlimpa. Hur dumt det är av mig när jag kommer på att jag inte lever i nuet utan lever som om nästa år är som imorgon. Hur otroligt korkad jag är när jag skäller eller surar på någon som står mig nära för småsaker. Man måste verkligen ta tag sig själv i kragen och inse att imorgon kanske morgondagen inte ens existerar, imorgon existerar inte för många människor, utan att dem inte vet om det så finns det ingen morgondag för dem. Kanske, så har inte jag heller någon morgondag? Man vet aldrig, och jag skulle inte vilja fortsätta mitt själsliv någon annanstans efter detta liv med att veta eller känna på något vis att jag aldrig gjorde NOG eller att jag aldrig gjorde något specifikt, att jag aldrig hjälpte någon TILLRÄCKLIGT! Eller om det händer någon som stod mig nära. Jag vill att mina nära skall känna i en sån här morgondag att jag älskade dem, att jag gjorde något i livet för dem, att jag brydde mig och var en bra medmänniska. Tyvärr, så kommer denna morgondag att finns för oss alla, kanske imorgon eller kanske i framtiden, det vet vi inte. Det enda vi vet är att inte ta saker och ting förgivet och älska dina nära som om det inte vore en morgondag.

Detta fick mig att tänka på en gammal vän som stod mig mycket nära, som jag ofta tänker på och som jag ofta saknar. Mycket man känner att man hade kunnat göra annorlunda, men jag känner också att det hade kunnats möta upp halva vägen istället för att vända om och gå sin väg. Skulle du läsa detta, så vet du antagligen hur jag känner, för du kände mig, visste hur jag funkade, visste hur jag tänkte. Jag saknar dig skall du veta!

I samma ögonblick vill jag gärna skriva ner ett par rader i vanlig ordning till mina föräldrar och vänner.

Mamma och Pappa - Jag älskar er och utan er hade jag aldrig varit där jag är idag.
Mina bröder - Ni är mitt ljus i vardagen och jag håller av och älskar er så otroligt mycket.

Till mina vänner;
Jag vet att jag inte är världens lättaste att ha med att göra ibland, humör som jag vet inte vad och ett temparament som hette duga. Men ni skall veta att jag tycker om er väldigt mycket och gör det mesta för att ni skall må bra. Jag finns här dag som natt och behöver ni en stöttande själ så vet ni var ni hittar mig. Jag bryr mig om er väldigt mycket och tackar er för all stöttande hjälp jag fått under åren. Det är faktiskt ni som hjälper mig att gå upp varenda morgon i en tanke om att de vänner jag har, är fina vänner som får en skratta åt livet.

081212

Jag vill tillägna detta inlägg till en gammal jobbar kamrat Fredrik Karlsson & hans son och hela hans familj & vänner. I fredags försvann Fredrik och hans son från denna jord i en hemsk husbrand. Kvar här finns hans fru och deras andra två barn. Jag tycker livet är så otroligt orättvist och oförutsägbart att jag inte kan beskriva med ord. Hur kan det hända? Hur kan den övre makten låta det hända? Jag skänker alla mina tankar och ett tänt ljus till dem, en tanke och en stödjande känsla. De båda hade hela livet framför sig och en familj som de älskade. Fredrik, må ni vila i frid. Vi är många som tänker på dig och hela familjen. Vi är många som står med frågetecken och undrar hur det kunde hända. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag tänker på hela deras familj och vänner just nu!

Då var det dax för onsdagen att gå mot sitt slut, eller nja, inte riktigt än kanske. Allt är bra här och helgens bravader börjar lugna ner sig lite i huvudet. Jobb tajm imorgon i Hestra, det är väl det enda ångesten jag har, att få höra hur mycket jag gjorde bort mig. Jaja, jag är inte mer än människa jag heller, men i lördags en desto fullare sådan.

Ikväll skall vi på Yenny`s gymnastik uppvisning som hon har. Aldrig varit på det innan så det ska bli kul faktiskt. Jag och min fru (Combo...) skall flytta i sär förresten, det är ett gemensamt beslut vi tagit. haha. Så nu blir det eget hus i Limmared, stort och kanske lite ensamt men det kommer bli fint! Då kan jag äntligen ha ett gästrum, och kan göra om köket hur jag vill. Jag har iallafall bestämt mig gör lackad ek skiva men kakel och tapeter är jag fortfarande fundersam på.

Snart är julen kommen ännu en gång, all julklapps hysteri kryper allt närmare (för oss som gillar att köpa gåvor till andra). Men nu innan dess är det brorsans och Annas födelsedag som skall firas med smörgåstårta och alkohol haltiga drycker på Lördag och därefter utgång (tänker inte skriva vart eftersom jag vet att Anna läser ibland)!

Suck, mycket på menyn och vädret som är nu ger mig inte direkt motivation!

Vi hörs snart!

Ja, jag skäms inte något alls, inte ett endaste skvatt. Jag tycker inte att jag har gjort något dumt, visserligen finns det ett samvete som kryper lite i bakhuvudet. Jag hade inte gjort något om jag inte hade velat, men jag ville och jag ångrar mig inte alls. Ville ha det sagt, och att jag ber om ursäkt í andra vinklar för att kanske göra det jobbigt för någon annan.

På något vis så var det...m.

slänger upp lite bilder i veckan!

/Michelle