Tillbaka i vardagen...

Då var man efter mycket om och men så är jag tillbaka i verkligheten med jobb, regn och....så småningom stress. Det känns skönt men jag skall väl helt ärlkigt säga att jag ej hade tackat nej till ett par veckor extra. Nu är jag placerad på jobbet i Borås, har sovit väldigt lite sedan jag kom hem så lite trött är jag faktiskt fortfarande men ändå piggare än förväntat.

Min resa har varit minst sagt underbar, och har redan börjat planera inför nästa, vilket får bli Asien till nästa år. Men jag tror absolut att jag kan leva på det här ett tag i höstmörkret. Som tur är så fick jag möjlighet att vänja mitt lite vid hösten då den började slå in i Minneapolis precis innan jag åkte, dock så var mörkret mer ingående här och jag såg att det redan började skymna vid halv 17 igår... brr...

Dagens ljuspunkt hittils: Träffa mina katastrofalt goa jobbkollegor!

 Sålde nyss min första efter 5 veckor ledigt...


Dalig uppdatering...

Na ja, jag lovae att uppdatera  om varfor jag sag fram emot nagot. Jag bestamde mig for att aka till USA i augusti (skulle egentligen ha skippat det) men jag ville aka anda, och det ar inget jag angrar. Mina mostrar overrakade jag, domv isste inte att jag skulle komma. Darfor kunde jag inte skriva nagot har om det...

Las Vegas ar det haftigaste jag har sett, och fragan om hur mycket elekticitet dom forbrukar hade  varit intressant att veta svaret pa. Far googla upp det senare. Jag besokte aven tattoo conventionet i Vegas, det var grymt! Varmen, folket, barerna allt fick en att riktigt rysa i kroppen!


Jag kan inte forsta varfor i hela friden det ar sadan skillnad pa oss i Europa och amerikanarna, det ar 4e gangen jag ar har nu och allt ar sa annorlunda att man inte kan gora nagot annat an att alska det. Attityden gentemot andra manniskor ar helt otrolig. Sen far jag ta oh medge att jag alskar att shoppa har, det finns liksom precis allt. Tankte ta en shoppingrunda pa mall of america innan jag aker hem, hitta lite smatt och gatt till garderoben dar hemma.

Den ny trippen hit har redan borjat cirkulera runt, fast det far bli om tva ar, denna gang Cali.

Men som sagt, Las Vegas ar verkligen att rekommendera! Tycker att alla borde se det. Nar man flyger in dar sa ser man bara massa oken/klippor och helt plotsligt flyger man in over en stor stor stad. Magiskt! Flyga over Arizona var ocksa mycket fint.





och sa sjalvklart,



Fast man kanske ej vill medge det, sa skall det bli skont att komma hem ocksa. Sova i sen egna sang, traffa sina underbara broder och vissa stralande vanner!

Pa aterseende.


I`ll be there for you - Bon Jovi


Fin låt, som man gärna försvinner i för en stund.

Det är ofta jag funderar på vart mitt liv kommer att sluta, eller äga rum eller utspela sig. Ibland känns livet som en parodi på sanningen, men jag ser mitt liv som en gåva. Det är av en anledning som vi alla blev tilldelade en plats i denna värld. Självklart, kan man ibland undra varför vissa saker sker i livet och om det på ett eller ett annat sätt skulle få en att tänka om, lära sig något. Jag önskar ofta att man kanske ej vore så djup av sig, men jag tror att det är en förmåga jag skall ta vara på. Underhålla den med nya tankar och idèer om livet och dess upptäckter och epoker.

Finns det något jag vet att jag pratar och framförallt skriver om så är det min dröm om en egen familj. Jag älskar barn och blir glad att ha en liten i närheten av mig. Och...är det något jag verkligen längtar efter så är det detta, en familj att dela mitt liv med. Stadga mig och bygga upp en framtid med någon, en stabil grund och gränslös kärlek!

Snacka om vilken smörig människa jag är, (tur att det inte ser ut som det) hehe!




http://www.youtube.com/watch?v=hSTwwiCEZMM


Jag räknar minuterna...

Tänk att nätterna alltid är den tid man funderar som mest, hjärnan varvar sin kapacitet och man blir nästan lite dissig av alla funderingar. Ibland är det det värsta som finns när man är en stortänkare som skall analysera precis allt som kommer in i form av bilder, information och andra uppfattningar.

Tänk allt vi tar in varje dag, färger, diskutioner, bilder, människor, miljöer, allt lagras i oss som minnen. Tänk hur otroligt det är egentligen, vilken jädra förmåga. Tänk alla underbara minnen (och dåliga...) som kommer vara med oss hela livet. Tänk alla lukter vi kommer känna igen, alla känslor vi har känt och kommer att känna. Det är ju egentligen helt fantastiskt!

Det pirrar i hela kroppen,

ja, det känns så bra, så det ej ens går att beskriva. Pirrar i hela kroppen, känner mig så otroligt förväntansfull och längtar så efter känslan. Vad det är skall jag inte avslöja! Det är något jag ser fram emot, väldigt mycket. Är näst intill tvungen att bita mig i läppen för att komma ner på jorden, tvinga ner mungiporna av leendena, lugna ner mig för att inte börja skutta omkring. Exakt så känns det just nu och det är verkligen underbart!

Att bara veta hur avslappnande det kommer bli, och hur hela jag kommer förvandlas till den jag brukar vara. Åh, ibland kommer allt livet med sina små överraskningar: DETTA BEHÖVDE JAG! Spännande!

NU blir ni allt nyfikna va?

Då får ni allt vänta ett tag på fortsättningen!

Livets ord,

Djupa funderingar som gör livet delat i olika rikningar. Som gör att man undrar vart man är påväg och vart man kommer att hamna. Framtiden lyses upp och vi har redan fått våran väg förutbestämd. Jag tror att det är så, så funkar det. Leende tar jag ett par steg och hoppas att livet har gett mig en enkel, rak och fin väg som jag kan färdas på utan en massa gupp eller motstånd. Ler man mot livet och sig själv så kommer det att belöna sig.

Jag har senaste dagana fått nya idèer om mina gamla, och det kan säkerligen bli riktigt kanon! Nu skall det jobbas, jobbas, jobbas hela hösten!


Att jag aldrig lyckas...

avsluta ett projekt jag påbörjat! Som exempelvis denna blogg, med tiden har jag låtit den komma åt sidan och mer och mer praktiskt taget glömt bort den trots påpekande från alla möjliga. Jag är en riktig slarver med jämna mellanrum må jag ta och säga! Tiden det senaste har varit ett väldigt kaos, flytt hit och ditt (4:e flytten den senaste året) och jag får allt ta och lugna ner mig nu. Dubbeljobbar och jag älskar känslan att vara stressad, förvisso har det blivit lite väl mycket ibland. Jag har även bestämt mig för att ta en stor ryggsäck och ge mig ut i världen ett par månader i vår, så fram tills dess så är det jobba, jobba och jobba som gäller för min del! Jag behöver lite äventyr, annan miljö, egentid. Jag behöver lite tid att tänka igenom mitt liv, dåtiden, nuet och min blivande framtid. Vad skall det bli med mig egentligen?

Dåliga vanor har jag lyckats ta mig ur, jag är väldigt stolt över mig själv. Jag har varit onykter omkring tre gånger sen i Januari - Juli, att gå från att dricka fredag/lördag till detta är ett stort framsteg för mig. Nu är det bara rökningen och redbullen som jag skall bearbeta, får ta lite efter hand.

Jag har haft något i huvudet de senaste dygnen som jag inte kan släppa, och det är en stor besvikelse, en sorg. Jag vill så gärna bara kasta skiten i ansiktet på den människan för jag är så otroligt besviken och på bara några sekunder sjönk människan så lågt ner som man bara kan komma. Man beter sig inte så! Man måste tänka på ens nära, men det är så jäkla egocentriskt så jag mår illa. Jag är för första gången på många år så himla sugen på att bara ge denne en rak höger och en riktigt nervärderande kommentar så det inte är klokt. Saken är den att denne förtjänar verkligen det. Visst för att jag vet att vissa kan sjunka väldigt lågt, men att göra så, Fy fan!

Annars är jag nog förutom min besvikelse rätt glad, har haft semester nere I Ungern en vecka och grejar här hemma den andra veckan. Börjar jobba på Måndag igen. Idag tog jag med min söta brorson till stadsparks badet och tillbringade ett par timmar, älskar det lille knytet!

Nja, dax för lite film nu!
Ha det så bra.



Lördag natt,

...och godnatt,

Jag har haft en mysig fredag som grundades på att jag och min goda vän Anna gick ut och åt en mysig middag för två på Thai Silk Palace i Borås, vi fyllde tallrikarna fulla men som vanligt blir man för mätt innan man ens har hunnit in på halva... Där efter så gick vi och satte oss på en uteservering, jag drack isvatten ( faktiskt även EN Sex on the beach),
och det var inte så jädrans gott så jag höll mig till isvattnet  hela kvällen. Efter detta kom Timmy och Robban in till stan också, trevligt, så vi satt och tjata lite och gick sen vidare till Brasseriet där jag och Anna dansade nyktra och hade roligt, imponerande! Stackars lilla Anna hade en hel del sliskiga typer på sig där inne *Skratt* T&R åkte sedan och hämtade R:s flamma i Bollebygd och dom gick senare till Harry`s medan vi stannade kvar på Brassan.

Dansade gjorde vi, och svettiga blev vi så det var jäkligt skönt att åka hem efter detta. Behövde verkligen den här kvällen med Anna, lugn och harmonisk. Planeringen för Lördagen var egentligen ett Lisebergs besök, men eftersom vädret inte var det mest stabila så valde jag att ta detta någon annan gång. Jag hoppas dock att de andra hade trevligt! :)

På Tisdag styr vi kosan mot Ungern, ser fram emot detta och hoppas att vi skall få en veckas underbar semester men lite kalla öl, god mat och alla syskon samlade. Dock så är mor i USA så det blir alla syskon och respektive och far. På vägen hem skall vi även stanna till på Auschwitch? (Stavade man rätt mån o tro?) Det blir nog intressant men sorligt.

Dricka upp mitt vatten, och sedan sova!
Hoppas allt är väl med er alla, och ursäkta min dåliga uppdatering!

/Michelle


Natta inlägg!

Som vanligt fick det allt bli ett litet natta inlägg. Längesen jag var uppe så här sent, och jag kommer antagligen vara väldigt mör i Ullared imorgon. Just nu sitter jag här med en jäkla hippa (Annas ord för hicka) och hoppas det går över snart. Min kväll blev väldigt lugn, skulle kört ett par vänner men det var jävla dålig planering så jag åkte till Lenita och rökte och tjöta ett tag istället. Väl hemma kom en styck bror på en eller tre ciggaretter. Varför är det egentligen så socialt att röka? Hmm, lustigt det där. 

Annars är allt lugnt, jobbar och sliter för att kunna få livet lite mer upptaget och lättare. Har inte ens hunnit med att klippa gräsmattan här hemma...Hmm... Har kommit underfund med mycket det senaste, mycket man kan skövla bort som bevisat sig ovärdigt att lägga ner kraft på. Det är otroligt hur mycket man kan märka på så kort tid. Synd bara att det inte kan vara rakt och frammåt. Fast iförsej är jag ej förvånad, för jag tycker att man aldrig slutar förvånas och ständigt lyckas bli besviknare än man trodde man kunde bli. Däremot har jag återfunnit något som betyder mycket för mig, det känns otroligt underbart. Nästan så man känner sig frigiven och oppen på nytt, nästan som en återfödelse.

Jag har tänkt det senaste att -"Jag måste verkligen förändra min inställning till saker..." och det har jag faktiskt lyckats med ganska bra, det är början på vägen iallafall. Man kan alltid ta första steget till att bli en bättre och bra människa. Jag känner att jag trivs med mig som person, och att man skall aldrig underskatta sig själv. I Januari gjorde jag ett beslut om att sluta dricka så friskt som jag gjorde, och det har jag lyckats skära ner riktigt ordentligt. I dagsläget är jag ej intresserad av att ens försöka dricka mig onykter, midsommar gav jag det ett försök men vid halv två på natten insåg jag att det ej var möjligt och gick in och lade mig (alla började komma en bit på vägen så att säga...)! Jag tror att jag på något vis fått hjärnan och kroppen inställd på att ej dricka, vilket glädjer mig. Jag mår bättre och känner att nu kanske människor minns mig som mer än den som alltid var full och odräglig. Jag trivs med detta liv, jag vill inte att mitt liv skall kretsa kring alkohol, för det har redan hela mitt li byggts upp på.

Tack alla ni människor som gillar att umgås utan alkohol, och som gärna tar ett par sociala ciggaretter och pratar och diskuterar. För mig är det guld värt, och uppskattar det tio gånger mer än en alkoholiserad utekväll!

...Är det när man börjar gå till återvinningen på en fredag kväll som man börjar bli vuxen?

//Michelle

   
Jag och Far.                      Jag och bror.                    Nykter, trevlig kväll.

Firade förresten far som fyllde 53 (host, 23) 24/6, idag. Grattis pappa på födelsedagen. Jag älskar dig och hoppas du får bra använding av din första egna bärbara dator.

Trasig backlucka, värkande käke och Redbull!

Ja, så har min förmiddag sett ut. Inatt sov jag hos min bror och hans tjej och min lille sötnöt till brorson. Jag och Liam satt och tittade på landet för längesedan och när filmen var slut så ville han "titta mer" men när jag sa att vi inte kunde det, somnade han fort till den mysiga bakgrundsmusiken till texten i slutet.  Han är så söt min lille brorson, han har börjat prata riktigt ordentligt nu, dessutum säger han; Fattiglapp....När han tror att han säger shut the fuck up, haha...Så vi matbordet igår kläckte han ur sig till brorsans tjej: Fattiglapp mamma, fattiglapp...*skratt*

Imorse när jag stod och rökte ute på trappan, så hör jag bara en jädra smäll, och i samma stund kommer den en tjej på cykel som bromsar och tittar bak och där kommer en tjej som leder cykeln, då har hon i ganska snabb fart smällt rakt in bakifrån i bilen och pajjat hela ena baklyktan, det gick bra med henne, hon hade lite ont i magen. Inte konstigt, hon måste ju smällt i ganska rejält...Det värsta är att hon hade inte försökt vejja eller något, utan bara helt enkelt missat bilen på något lusigt vis...Så nu får man vänta på en ny.

Nu sitter jag och jobbar lite, är riktigt trött och längtar tills att få komma hem och sova idag för nu börjar jag känna att jag har lite sömn att ta igen. Det är något lusigt med ena min käke, sidan...Den värker som jag vet inte vad, kan knappt tugga något och skulle behöva 58 st alvedoner ett glas whiskey och ett par smällar så kanske det går över? Vet ju inte var den kommer ifrån i. Värken alltså...

Nej dax för mig att fortsätta låta duktig (=

Galenskap, vad gör du med mig?

Jag vet ju att det har varit kört på den delen från första början, men ändå så gör det så ont att jag börjar fundera på om jag har blivit fullständigt galen. Jag kippar efter andan, försöker lugna ner mitt hjärta som slår femhundra volter i sekunden, och försöker låta min yra hjärna följa med när jag nervöst mumlar fram ett par meningar. Jag kände att jag började må lite illa och så fort jag var på säker plats kände jag att mina ögon brände, det gjorde ont. Jag torkade mig i ögonen och funderade på hur något så litet som ett ögonkast kunde bli så stort och framförallt kännas så mycket. Ödet satte mig här av en anledning, och ödet lät mig känna så är på grund av att det på något vis skulle utvecklas...?

Saken är den att detta är i mitt huvud, han, galenskapen, har satt sig och kedjat fast sig som en demonstration som aldrig är över. Ingen vinner och kvar står jag med en jämförelse som ej går att betyda. I hela mitt liv kommer jag att jämföra det jag kunde ha haft med det jag får, jag kommer jämföra det jag kände med det jag känner. Jag kommer leende tänka på första gången synen fastnade i min näthinna och det kommer för alltid vara bränd som en kopia på min näthinna. Detta är ren galenskap, den förtär min hjärna mer än den renaste vodkan, den får mig att vilja harkla upp det sorgsna som inom mig byggt bo.

Jag tänker på räven, räven som på vägen låg, jag undrar vad hans sista tanke var. Att klara sig över vägen? Att finna mat för dagen? Tänk att man inte lever så, att man inte lever för dagen utan man lever egentligen för framtiden. Jag blir sorgsen när jag tänker på att räven säkerligen inte tänkte frammåt, hade inga planer utan försökte klara sig genom dagen men försvann fort genom att gå över en väg, för att gå en fruktansvärd död tillmötes. Undra om man skulle uppskatta alla fina ting i livet om man levde som dem? Bara släppa all oro, låta tyngden sakta glida av axlarna och leva i nuet, leva för att leva. Jag uppskattar livet, men tyvärr så litar jag inte på det. Jag litar inte på det vi byggt upp det på, plattformen vi står på. Min högsta dröm är att kunna lita på livet, lita på ödet som leder mig i rätt riktning i livet.

Så kände jag när mitt hjärta slog volter idag, att jag önskar att ödet hade lett mig fram till detta släp, att ödet kunnat ge mig den glädjen. Jag önskar att livet gav mig en till chans till att få visa vem jag är och vad jag kan göra för mina medmänniskor, och vilken kärlek och omtanke jag skulle kunna ge om bara tyngden kunder släppa, försvinna, drunkna.
Hade jag fått visa, så hade jag visat dig den finaste sinnesbilden man kunnat åstadkomma, hade jag kunnat så hade jag skänkt alla stjärnor på himmelen till dig och hade jag fått göra saker ogjort så hade jag låtit min hjärna och hjärta stå för berusningen. Jag kan inte göra något ogjort, jag kan däremot vara glad att jag försökte trots att det blev i fel tillfällen.

Mitt hjärta har gjort revolt ♥

och skadan är redan skedd...




Onda cirklen is back on track,

Ja, så kan jag faktiskt känna. Det har varit en hel del tankar det senaste och blir så förbannad på mig själv när jag ramlar ner i gamla vanor. Jag saknar att vara lycklig, vad det nu än är. Jag är på ett vis lycklig, men på ett vis finns det ändå en sida som väntar på att blomma upp av lycka. Jag känner att jag vill ha ett vuxet liv hur det nu än låter. Jag vill inte att mina helger skall baseras på om det är någon fest, jag vill kunna känna att jag kan sitta hemma och kolla på en film med mina vänner utan att känna att dessa finner sig "stressade" i en nykter miljö. Jag trivs av att vara hemma och känna mig avslappnad, jag saknar dessa kvällar jag och min själsfrände kunde sitta och bara prata och prata och det kändes som man verkligen hade någon som lyssnade och brydde sig.Jag behövde aldrig be om att få prata ur mig, det drog hon så fint ur mig bara av att märka hur jag var på mitt sätt just då. Jag känner en tyngd på mina axlar, som bara trycker mig längre och längre ner och jag försöker alltid lasta av mig detta på något vis.

Jag måste försöka komma ifrån miljön jag är i just nu och försöka bilda en stabil vardags situation, för det är vad jag vill. Jag vill känna att jag gör något bra i mitt liv, mer än bara fest och ståhej. Jisses, känner mig verkligen som en belastning, men detta är ett sätt för mig att lasta av mig lite genom skrivandet.
JAG SAKNAR livet som var för 2 år sedan!

De slutgiltiga svaret över funderingar: Jag är nere i mörkret!

♣/Michelle Mary Marguerite




Lördags kväll,

Har kört grabbarna till Gislaved nyligen, väntar på att hämta dem kring två tiden igen. Gillar att ha dem i ens närvaro, dom får en alltid på bra humör och man känner sig verkligen uppskattad. Förvisso, det gör man självklart med andra också. Dock känns det lätt att vara kring dem. Skall bli väldigt skönt att få komma hem och sova, tvätta bort sminket, ta en dusch och SEN sova =) Skall flytta det sista til huset imorgon!

Att...

Jag skulle göra allt för att få visa för dig vem jag är, och hur mycket jag skulle bry mig om att lära känna dig. Jag kan inte förstå varför du finns i mina tankar och på något vis tror jag att det är meningen att du skall vara där, jag tror det är ödet. Jisses, låter så otroligt löjligt när man utformar tankarna på detta vis. Jag försöker vareviga dag att få dig att försvinna, men du är fastbiten där uppe. Så fort jag hör ditt namn blir jag knäsvag, tror jag att jag får syn på dig stannar mitt hjärta och skulle jag höra din röst så skulle nog en rysning gå genom hela kroppen. Frustration är vad jag kallar detta, att inte kunna förstå hur jag kan känna detta eller hur jag ens kan känna på detta vis. Skulle så gärna vilja visa mina bra sidor, att jag faktiskt är en bra människa med vettiga värderingar och ett varmt hjärta! Mycket på gång just nu med huset och renoveringen, lovar att jag om några veckor skall uppdatera lite här och även fräscha upp lite med ett riktigt vår inlägg. Förresten, Ni är jätte VÄLKOMMNA på Miljöpromenaden den 9/5 2009 kl 11.00, början på Prekon vägen närmast Tranemo!!

Miljön...

Förra veckan så tänkte jag att jag tog en annan morgon promenad med stavarna (man tröttnar ju annars lätt på samma runda) så jag gick från Timmy min bror hem till mig via gamla vägen i mellan annars kallad Prekon vägen. Jag gick med stavarna, njöt av det fina vädret då jag faktiskt till min förvåning så hur mycket skräp det låg längs med dikerna, så fruktansvärt mycket! Jag blev så ledsen på mig själv då jag ibland har av ren dumhet slängt ut ett tomt ciggarett paket eller en redbull burk genom rutan och tänkt "äh en gör inget..." och när jag tänkte på det, tänk om alla 9 miljoner invånare i Sverige skulle tänka som jag gjorde de fem sekunderna. Tänk om hela världen gjorde som jag gjorde just då, då skulle vi ha ännu större miljöproblem och klimathot än vad vi har idag. Jag fortsatte traska med tanken i huvudet att jag på bara några sekunder lyckats hjälpa till att förvärra vårat miljöproblem...Att jag med är en klimatbov.

Ideèr och funderingar började genast cirkulera i huvudet på hur man skulle kunna lösa dessa miljöfrågor, hur man skulle kunna hjälpa till. Glödlampan lyste klarare än alltid och jag kom på idèn "miljöpromenaden". Varför har ingen kommit på något sådant innan? Kolla med respektive kommun och fråga om dem kan sponsra med sopsäckar och dricka och gå ut i tidning med att "Miljöpromenaden" är till för alla som känner att dem vill göra något för miljön, man kan inte göra allt, men alla kan göra lite :) Man bestämmer ett område och en start där man går en promenad och plockar upp skräp i dike och skog och på köpet kanske man får diskutera och prata med människor man aldrig har pratat med innan, i alla åldrar!

Nå, vad tycker ni om idèn, tyck till i gästboken!!